Historia

En höstdag 1994 lämnade mamma och pappa mig och min bror hemma och åkte iväg till Stockholm. Jag minns inte vad dem sa att dem skulle göra, men dem skulle inte vara borta allt för länge. Timmarna gick och vi började fundera vart de tagit vägen. Då hittade vi en annonstidning hemma på köksbänken. De hade ringat in en annons på en motorcykel. Jag började fundera, men när de väl var hemma hade jag glömt bort annonsen. Pappa bad oss komma ut och titta och öppnade bakdörren på skåpbilen. Där stod en honda 80cc fyrtakt! Min bror och jag sken i kapp med solen och skulle givetvis testa på en gång. Första turen bar in i buskarna för min del och en vurpa för brorsans del, men det gav trots det bara mersmak. Sen dess har det varit full rulle!

Pappa, som alltid har varit motorintresserad, köpte motorcykeln för att se om det var någon av oss som nappade. Givetvis nappade vi på det bägge två! Efteråt har jag fått veta att han trodde nog mer på att det var min bror som skulle visa mest intresse, men så var inte fallet. Det visade sig ganska snabbt att en motorcykel inte räckte till så mina föräldrar köpte en till honda 80cc fyrtakt så vi hade en varsin att köra på. Egentligen var jag alldeles för stor på motorcykeln, men det var en bra nybörjarhoj.

Vi gick med i klubben Funbo MS i Uppsala och var med i deras crosskola på Rörken. Sommaren 1996 skulle klubben ha en ungdomstävling och ledarna i crosskolan tyckte absolut att vi skulle ställa upp. Sagt och gjort, vi körde vår första crosstävling. Jag kan inte påstå att det blev några lysande resultat, men det gav helt klart mersmak! Det blev till och med ytterligare en tävling under året. Det var en uppvisningstävling ihop med en veterantävling i Hedemora. Jag hade jättekul trots att jag knappt kom upp för backarna.

Som sagts var motorcykeln lite väl liten för mig så hösten 1996 köpte mina föräldrar en kawasaki 80cc tvåtakt istället, med höjd sadel. Under 1997 började vi köra på ordentligt. Det blev några fler tävlingar och vi nötte på så gott vi kunde. Vi började tillbringa alltmer tid hemma hos Wicksell på deras privata bana så till 1998 kändes det naturligt att byta klubb till SMK Uppsala där dem var med. Tyvärr fanns det bara några få tjejer i hela Sverige som körde motocross så jag hade inga andra tjejer att köra med på hemmaplan.

Det dröjde inte allt för länge innan jag gick upp på 125cc. Givetvis blev det en ny kawasaki då vi på den tiden var helt frälsta i just kawasaki. Jag fick dispens att börja tävla i 125cc ungdom redan när jag var 15år (då var det en åldersgräns på 16år). Vilket kliv det blev! Allt kändes mycket enklare när motorcykeln var lagom stor.

År 2000 körde jag första tävlingen ihop med enbart tjejer. Nu var jag jättenervös trots att jag stått på grinden ett antal gånger tidigare. Det var början på tjejcrossen. Sedan dess har allt fler arrangörer valt att ha med en tjejklass, vilket är jättekul, men det skulle dröja ett tag till innan statusen var så hög att vi skulle få SM-klass.

Det blev många år på märket kawasaki, men när yamaha kom ut med sin första lilla fyrtaktsmaskin blev frestelsen för stor för att fortsätta köra kawasaki. Hösten 2001 var jag hemma hos en kompis på födelsedagsfika då jag träffade Kjelle på Cycle Center. Han visste precis vem jag var och hade precis en sådan motorcykel i butiken som jag hade drömt om i ett halvår. Jag fick chansen att prova den på hemmabanan Rörken. Flera som var där och tittade sa att jag körde bättre på den trots att det var första gången jag satt på den. Jag kunde inte slita mig och mina föräldrar köpte den till mig. Där började ett mycket gott samarbete med Cycle Center.

Jag stortrivdes på min nya Yamaha 250cc fyrtakt och började köra för Cycle Center år 2002. Året började med att jag fick chansen att få följa med och köra första deltävlingen i enduro EM i Frankrike. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till trots att jag inte hade kört enduro så länge. Innan tävlade jag bara i enduro, men nu började jag ge mig ut i skogen och träna. När jag väl kom till Frankrike visade det sig att tävlingen var lite väl tuff för en färsking som mig. Jag blev lite skrämd och lovade mig själv att aldrig prova igen. Samma år skadade jag mig för första gången. Det var sista året i juniorklassen och jag tog starten i ena heatet i Dalacrossen. Tyvärr bromsade jag lite tidigt medan killen bredvid mig slet ner mig i armen med sitt styre. Axeln slets ur led och det blev några veckors vila. Oturligt nog blev det ännu en olycka under året. Min bror och jag var hemma hos Wicksell första advent och körde enduro när jag föll omkull i en kurva. Jag landar så tokigt att skenbenet gick rätt av i underbenet. Eftersom vi var ute i skogen och körde fick min bror bära ut mig till närmaste åker och sedan skjutsa mig till bilen. Ingen större fara skedd så det var bara att gå gipsad i några veckor.

2003 fick tjejerna en egen RM-serie i cross. Folk började få upp ögonen för tjejcross vilket var riktigt kul. Sen på hösten dök nästa skada upp. Jag var nere i Tibro och körde en endurotävling. När jag var på väg och ramla vid ett gäng rötter så tog jag emot mig med benet och vred sönder knäet. Jag fullföljde tävlingen trots att jag kände att allt inte stod rätt till. Knät svullnade upp som en ballong och jag kunde tillslut inte gå på det. Det blev en tur upp till akuten där det tömde på vätska. I vätskan fanns det blod så jag fick en tid för titthålsoperation. Som tur var gjorde dem operationen efter sista RMet. Däremot grämde jag mig över att jag missade Gotland Grand National, men sånt är livet.

Det blev några år på yamaha, men år 2004 bytte jag till honda. Jag fick motorcykeln veckan innan första SM-deltävlingen i cross. Tjejklassen hade nämligen fått SM-status. Jag minns tävlingen så väl för allt var bara kaos. Motorcykeln hade jag knappt tränat på när vi skulle lasta för avfärd neråt Göteborg. Precis innan vi skulle åka klämde mamma sönder båda händerna i en ståldörr så pappa följde med henne upp till sjukhuset. De blev kvar där hela helgen, men som tur var skulle Richard och Jimpa med så vi åkte ner själva. När jag skulle besikta hojen gick den inte igenom besiktningen så det blev panik på morgonen. När det väl var dags för första heatet satte jag på mig min nya motivlackade hjälm och vad tror ni jag gör? Jo, jag är självklart inblandad i en startkrasch och hjälmen är söderrispad. Någon gång måste oturen vända så till andra heatet var jag ordentligt revanschsugen. Efter regn kommer solsken och jag lyckades knipa en pallplats.

Till år 2005 fick jag ett mycket bra erbjudande från Da Silva Racing som jag inte kunde motstå. Jag bytte märke till Suzuki, men höll mig kvar på 250 fyrtakt. Hos Da Silva Racing fick jag även arbeta under sommaren 2005 då jag var klar med min utbildning till byggnadsingenjör. Jag gjorde tydligen ett gott intryck under den sommaren för efter sommaren blev jag fast anställd. Arbetet kan inte passa mig så mycket bättre då jag har en mycket förstående chef.

År 2005 gjorde jag åter ett nytt internationellt försök trots mitt löfte från Frankrike. Vanja Kollmann frågade mig om jag var intresserad att köra Six-days i enduro i Slovakien. Det är lag-VM och vi skulle ställa upp med ett klubblag med enbart tjejer. Givetvis antog jag utmaningen och vi frågade Erica Roth om hon ville vara den tredje föraren. Vi körde cirka 7timmar om dagen i långa och branta backar, uppför och nerför. Jag hade så många intryck från den resan när jag kom hem så det går inte att beskriva. När jag startade femte dagen var jag ensam tjej ute på banan. Regnet under natten hade gjort backarna enligt mig okörbara. Jag bröt femte dagen, men fick en massa nyttiga erfarenheter. Under året fick jag även köra mitt första VM i cross. Uddevalla var VM-arrangör och skulle ha det första VMet för tjejer i cross någonsin. Det var riktigt häftigt och jag slutade på en plats strax utanför de tio första.

Till säsongen 2006 bytte jag åter klubb. Det tar lika lång tid för mig att ta mig till Rörken som att ta mig till Enköping. Vi pratade om det i många år att gå med i Göta MS i Enköping istället då de har mycket mer träningsmöjligheter och är en mycket aktiv klubb. Till år 2006 fick vi arslet ur vagnen och skickade in papperna för klubbyte.

När frågan om att köra Six-days i Slovakien dök upp var det en satsning mot framför allt Nya Zeeland 2006. Att köra i Slovakien skulle ge oss erfarenheter för att slutligen ta oss runt i Nya Zeeland. Så kom den novemberdag då vi satte oss på flyg. Landskapet var otroligt vackert. Tävlingen drog igång och det visade sig att vi slapp de värsta backarna. Jag klarade mig igenom hela tävlingen och är jättenöjd med det. Det var en sådan otrolig lättnad när jag kom fram till crossprovet sista dagen och tog mig runt det. När jag sedan kom hem i slutet av november väntade nästa utmaning. Jag hade en och en halv vecka på mig att ladda om för Novemberkåsan. Novemberkåsan är en tävling där du kör en dagetapp och en nattetapp med lyse. Under tiden jag var borta i Nya Zeeland dök min nya suzuki upp i butiken. Jag hade inte en aning om jag skulle hinna sätta på lysen och besikta den under den korta tiden som var kvar. När tävlingen började närma sig på allvar såg det ut som om allt var klart. Tävlingen blev riktigt tuff och många bröt. Med facit i hand kom tävlingen lite tätt inpå Six-days. Motorcykeln hann jag inte testa ordentligt så den bara bluddrade för mig med den nya lysspolen. Det är en tävling jag säkert kommer att prova på igen.

Även året 2007 körde jag för Da Silva Racing. Det känns jättebra att kunna kombinera arbetet med sin fritidssysselsättning. Under året körde jag både cross och enduro som året innan. Jag lyckades ta ett par pallplatser i cross-SM och slutade på en fin tredjeplats i totaltabellen. I enduro knep jag hem RM-guldet för andra året i rad. Under året hann jag köra en rad andra tävlingar och kom bland annat tvåa i Ränneslättsloppet och Stångebroslaget. Största utmaningen under året var Six-days i Chile, men där gick det tyvärr inte som planerat. Jag åkte på magsjuka precis innan start och missade i stort sett hela tävlingen. Förhoppningvis kommer det fler år som jag får chansen att köra tävlingen.

År 2008 blev det lite nya utmaningar för min del! Jag började köra GasGas EC300 i enduro med hjälp ifrån Jofrab. Självklart stannade jag kvar hos Da Silva Racing då jag inte kan ha det så mycket bättre med tanke på arbete och hojåkning. Årets innan enduro-RM fick SM-status, så det blev satsning på framför allt enduro. Jag började året med att åka ner till Tyskland och köra en cross-country tävling och EM-premiären i Italien. Dessvärre skadade jag knät redan på första varvet där nere i Italien och kunde inte fullfölja. Sedan spökade knät för mig hela året. Helgen efter vi kom hem från Italien körde vi SM-premiär. Jag åkte dit för att förhoppningsvis få några poäng med mig därifrån, jag kunde knappt kicka hojen, men jag åkte därifrån med maxpoäng så det kändes jätteskönt. Fyra dagar efter det var det dax för nästa SM, tävlingskalendern var fullbokad. Hela våren körde jag nästan bara tävlingar och vilade under veckorna för att låta svullanden gå ner i knät. På grund av det valde jag att bara köra enduro under året. I slutet av säsongen kunde jag knyta ihop säcken och ta tjejernas första SM-guld någonsin! Det var jättekul och jag kunde inte alls tro att det skulle gå med knät. Jag lyckades även ta mig runt i min fjärde Six-days start nere i Grekland. Jag hann även köra en EM-deltävling i Lettland under sensommaren. Men någon cross blev det inte.. Bara en endags-träningsläger i Östhammar, på hela året! Direkt efter SM-segern opererade jag mitt knä, men dessvärre hittade dem ingenting. Det fick bli magnetröntgen istället och där såg dem att menisken var skadad. Det blev hojfritt i tre månader för att låta knät få en chans att vila och läka. Det blev en massa rehabträning och visst gav det resultat att vila!

2009 blev ett lyckat år. Knät spökade lite fortfarande, men det var mycket bättre. Nu kunde jag köra för fullt igen! Jag kunde försvara mitt SM-guld sen året innan och jag blev 2:a i lag-VM i Portugal tillsammans med Vanja och Sandra. Det blev ingen cross detta året heller, men jag kom ut och tränade cross några gånger i alla fall.

2010 har varit minst sagt fullt upp! De startade en ny serie för oss tjejer tillsammans med killarnas SM, Ladies Cup. Meningen med de var att den serien skulle vara lite tuffare, svårare banor och längre körtid. Efter sju deltävlingar kunde jag se mig som segrare i den serien. Likaså SM tog jag hem för tredje året i rad. Jag har hunnit med att köra Lag-VM i Mexico tillsammans med Vanja och Camilla, det blev en tredjeplats för oss, och även lag-EM tillsammans med Vanja och Sandra där vi slutade på en förstaplats! Inte att glömma så körde jag för mig min hittills tuffaste tävling, Päijänne runt. På tre dagar körde vi 96mil i vinterföre. Det var ingen lek, men en otrolig känsla när jag kom i mål. Det var så ögonen tårfylldes! =) En annan sak jag inte ska glömma heller är att jag faktiskt körde en crosstävling detta året. Det var Stockholmscrossen i Hallstavik. Senast jag körde en crosstävling innan dess var nästan tre år sedan. Det var så himla kul! Jag tänkte köra några fler, men tyvärr hanns det inte med.

Till 2011 fick jag fantastisk hjälp av Tommy. Han ringde och frågade mig varför jag inte körde individuella VM. Det tar mycket tid och är kostsamt att vara ute i Europa och åka, men han ville hjälpa mig så jag skulle kunna köra en hel VM-serie. Det passade mig utmärkt då jag gärna antar nya utmaningar. Sagt och gjort, i slutet av mars åkte jag ner till första VM-deltävlingen i Spanien. Riktigt nervöst givetvis, men det gick bra och jag slutade på två fjärdeplatser. Helgen efter var det dax för andra deltävlingen i Portugal och under hösten körde jag sista deltävlingen i Frankrike. I Frankrike sista dagen knep jag min första pallplats då jag slutade trea. Det var en fantastisk känsla att få kliva upp på podiet inför den enorma publiken! Under året blev det min sjunde start i Six-days. Detta året kördes tävlingen i Finland. Tyvärr var det bara jag som körde i det svenska damlaget, eftersom det är en lagtävling så startade Jessica Malcolmsson i tävlingen för att jag skulle få köra. Det blev ett tufft race med mycket regn. De två första dagarna var jag snabbast individuellt i damklassen. Efter de sex dagarna slutade jag på en andraplats individuellt, mitt bästa resultat hittills =) På hemmaplan knep jag hem SM-guldet för fjärde året i rad.

Även 2012 hjälpte Tommy mig att komma ut på VM. Till detta år utökade dem VM-serien för damer och vi började serien även denna gång i Spanien och Portugal. I första deltävlingen hade jag en jättefin pallplats på gång med god marginal, men ramlade och slog sönder ena kylaren. Jag hade kemisk metall med mig och kunde laga det till nästa service, men det tog lite för lång tid och jag missade respittiden med en minut. Fruktansvärt retligt, men sånt som ingår i sporten. I Portugal var det tungt för min del. Jag blev dunderförkyld under veckan och orkade inte prestera vad jag kunde. Tredje deltävlingen körde vi mitt i sommaren nere i Italien. Det var sjukt varmt, som värst 49 grader på temperaturmätaren... Extremprovet var grymt tufft och jag vurpade när vi skulle hoppa utför en kant. Framhjulet stack och jag dundrade med huvudet före in i en bergvägg. Jag körde klart den dagen, men fick kasta in handduken till dagen efter då jag var tokstel och kom knappt ur sängen. Jag fick hjälp att justera nacken/ryggen när jag kom hem, men kände av nacken i flera månader efteråt. Sista deltävlingen åkte jag aldrig ner till eftersom det trasslat så mycket i serien tidigare under året och jag hade ingen totalplats att köra om. På hemmaplan gick det desto bättre då jag tog hand om segern både i SM och Ladies Cup. Detta år kördes Six-days i Tyskland. Jag kom trea individuellt och vi var fyra i lag. När jag gick in på det nya året 2013 kände jag att i år kör jag bara på hemmaplan. Tankarna tog snabbt vändning när jag blev peppad att köra EM-serien! Anmälningstiden till första deltävlingen hade redan gått ut, men det gick att lösa så EM blev det lite hastigt och lustigt. Och vilken EM-serie det blev! Jag åkte ner till första deltävlingen i Italien utan att ha hunnit köra på sommardäck. Det blev en fjärde- och en tredjeplats. Innan sommaren kördes nästa deltävling i Frankrike. Där klättrade jag mig upp ett steg och kom trea och tvåa. Efter denna deltävling klättrade jag upp i ledning i totalen. Efter sommaren körde vi i Tjeckien och där kom första segern :) Vi avslutade nere i Portugal och även där vann jag deltävlingen. Detta ledde till att jag knep hem EM-guldet! Även Six-days i Italien gick riktigt bra detta år med en andraplats både i lag och individuellt. Även på hemmaplan har det gått riktigt bra med seger i SM, Ladies Cup, Stångebroslaget, Gotland Grand National och Östra Open. Det har helt klart varit mitt bästa hojår under de 18 år jag har tävlat i motocross och enduro. Med detta i bagaget siktar jag nu mot en ny härlig säsong :) Tanken är att jag 2014 ska köra VM-serien som körs i Spanien, Finland, Sverige och Frankrike. Vi ses i spåret! Jessica