Tanken var att jag skulle börja åka motorcykel tidigast den 3:e januari. Det var då exakt 6 månader sen jag opererade mitt knä då korsbandet lagades. Jag tjuvstartade lite grann vilket gjorde det möjligt för mig att vara med i premiären av Östra Open. Dock var jag väldigt tveksam fram till kvällen innan om jag verkligen skulle vara med. Kunde jag behärska mig och ta det i mitt tempo, fastän jag ställde mig på en startlinje? Jag har fått klartecken av sjukgymnasten att börja åka motorcykel, att rulla runt, men absolut inte ligga på gränsen och dra, med risk för att det händer något tokigt. Knät är inte helt hundra och jag har lite muskler kvar att bygga upp. Jag skulle ändå träna, så då kunde jag lika gärna träna på Rörken... ;) Jag startade långt bak för att slippa den värsta stressen i början. Jag skulle ju rulla runt i mitt tempo och inte ligga och dra med någon annan. Det fungerade fint :) Jag fick köra om några stycken på första varvet. Till i år har dem ändrat upplägget på serien. Nu kör vi ett varv åt gången och går sedan in i depån. Denna gång skulle vi köra tre varv. För varje varv förbättrade jag tiden. Det var ett gott tecken. Förmodligen släppte spänningen allt mer ju mer jag körde. Det var fantastiskt kul att vara med och köra igen! Jag har inte, förrän jag satte mig på hojen igen, förstått hur himla mycket jag har saknat det här!! Jättekul med alla värmande ord jag fick i depån om att jag var tillbaka och givetvis till alla hejarrop :) En toppendag helt enkelt, på en perfekt bana! Foto: Jörgen Forslund
