Dagen efter

Klockan sju igår morse var jag på sjukhuset. Innan duschade jag sista gången med descutan så det vart en tidig morgon. På en gång fick jag byta om, dem satte i nål och jag fick en hel hög med tabletter. Jag sa att jag blev illamående efteråt sist jag opererade mig, så jag fick extra tablett för de. Givetvis fick jag en massa frågor om diverse och jag fick även fylla i ett formulär. Allt gick i ett och strax hade jag fått mer smärtstillande i nålen och var i operationssalen. Jag blev väldigt väl bemött av allihop. Vi pratade, skojade och skrattade där inne så dem fick en verkligen att känna sig avslappnad. När jag vaknade upp var det inte lika skoj. Jag hade ordentlig värk och var illamående. Dem gav mig mer smärtstillande och något annat för illamåendet, men jag tyckte inte det gjorde någon skillnad. Jag fick ännu mer och tillslut efter en extra timmes sömn kändes det något bättre. Jag kunde inte få i mig något att äta när sköterskorna tyckte det var dax, men då kunde jag få i mig lite grann. När jag reste på mig vart jag ordentligt illamående igen och var helt säker på att jag skulle spy. Det vattnades i hela munnen, men det försvann. Jag fick på mig kläderna och gick på ett obligatoriskt toalettbesök. Sen var jag fri att gå. Ena sköterskan följde med mig ner till bilen och såg till att jag kom in i bilen. Dem var lite oroliga (jag med) över att jag skulle åka så långt och mådde som jag gjorde. Väl i bilen och vi började rulla gick det jättebra! Dem sa åt mig att säga till vid nästa operation att jag mår jätteilla efteråt. Antar att dem kunde ha gett mig någonting värre innan om dem hade vetat om det. Jag slumrade nästan med det samma i bilen och halvsov nästan hela vägen hem. Dem sa åt mig att försöka få i mig lite Coca-Cola och godis så jag fick lite socker i blodet och piggnade till. Vi stannade på en mack. Jag satt kvar i bilen, men då kom illamåendet och jag spydde som en räv. När jag var klar åkte vi igen och jag mådde inte illa nå mer. Det var jätteskönt! Förstå vilken jobbig hemfärd det hade blivit om jag mådde illa hela vägen. Sist jag opererades på Akademiska sjukhuset i Uppsala hade jag bara två mil hem, men jag mådde så dåligt och spydde tre gånger på den korta biten. Så jag är väldigt tacksam att jag slapp de :) När jag kom hem la jag mig och kollade på superenduro SM på SVT play. Det var en lagom aktivitet :) Jag blev serverad en skink- och ostsallad och jag fick i mig en hel del. I natt har jag fått sova, men givetvis vaknat många gånger när man vill vända sig om. I början nu är det ryggläge som fungerar bäst :) Narkosläkaren ringde precis och frågade hur det var med mig, om jag mådde illa fortfarande. Jag måste säga att jag har blivit väldigt väl bemött av samtliga på sjukhuset!