söndag 10 juli 2011

Stångebroslaget i Linköping

Jag har varit orolig hela veckan att det skulle bli ett dammrikt Stångebroslag i år, men ingen var nog gladare än jag när vi började närma oss tävlingsplatsen igår kväll och det började regna.. =) När vi väl var framme visade det sig att det hade regnat en hel del på tävlingsplatsen under dagen och hojarna som hade kört under dagen var alldeles skitiga. Det torkade upp bra mycket till vår start idag klockan 13.00. Precis som förra året fick tjejerna en egen start och vi startade före yngsta motion. Riktigt bra, så slapp vi köa på första varvet.  

Jag fick en okej start och var fyra ut ur första kurvan. Jag var snabbt uppe på en tredjeplats och knaprade in på tvåan. Jag körde om Sanna som då låg tvåa, men strax efter gjorde jag en missbedömning i ett litet dike som jag missade och for med framhjulet rätt ner och det tog tvärstopp! Jag kände direkt en väldig smärta i handen och trodde att jag skulle få ge vika, men tävlingsinriktad som man är så var det så snabbt upp på hojen som gällde. Gashandtaget var lerigt, likaså höger handsken, så det vart halt att gasa till att börja med innan det torkade. Jag kom i fatt Sanna igen ganska så fort och kunde passera. När vi sen kom in i lite bökigare terräng såg jag Sandra Adrianssons ryggtavla, hon som då låg först. Jag knaprade in avståndet och kunde passera när jag var i fatt. Sen höll jag mig i ledning tills målflaggan dök upp efter tre varv. Kändes jätteskönt! Men det var ingen rolig resa då handen har gjort sig mer än påmind hela loppet. Framför allt tummen och handens "trampdyna" så att bromsa hårt undvek jag. Jag bromsade stopp ett par gånger, men inga fler onödiga vurpor blev det.

Ett superstort tack till er alla som har hejat och viftat i skogen idag! Fantastiskt kul med så stort stöd! Det ger verkligen extra energi =)

Efter tävlingen tog jag det säkra före det osäkra och åkte upp och kollade handen. Först röntgade dem som vanligt och sen tog dem nya bilder i skiftröntgen (tror det hette så). Dem kunde lyckligtvis inte se någonting, men jag har ont precis där båtbenet sitter. Dem tror inte att det är någon fara, att det är en ordentlig stukning, men eftersom det är svullet så kan det vara svårt att se helt hundra. Om jag fortfarande har ont efter cirka en vecka när svullanden har gått ner så ska jag vända mig till en ortoped istället. Nu har jag fått en stödskena i gips som jag ska ha i ett par dagar så tummen får vila så svullnaden går ner. Som sagt ingen fara med mig, lika så bäst att kolla upp på en gång! Jag har ju något stort att se fram emot i augusti!! =) =) =)

 Sandra Adriansson tvåa, jag etta och
Sanna Bergman trea.

Det var ett nyinstiftat vandringspris i damklassen.
Här står jag med vandringspriset samt bucklan för första platsen.

Nu är det hög tid för att sova, sov gott allesammans! =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar